Eget skrivande

You are currently browsing articles tagged Eget skrivande.

Något jag verkligen beundrar är när någon kan hantera morfem, tecken, ord, satser, meningar och stycken i en formation som bildar något underbart. Att kunna formulera sig så att andra förstår, att formlera känslor, tankar, idéer och allt det där som gör att vi kan kommunicera på ett vackert och intelligent sätt är något jag verkligen beundrar. Efter flera veckors praktik utspritt över mina fyra år på universitetet har jag trillat över elever, ungdomar som kan uttrycka sig vackert och det gör mig glad. Men något som gör mig ännu gladare är när det finns elever som har svårt att uttrycka sig men som får möjligheten att göra det och de försöker, försöker lite till och faktiskt lyckas, det är något som gör mig extremt glad. Att se deras ansikten när de vet att de har presterat någonting bra är obetalbart. Jag tror att det är därför jag vill bli lärare. Att lyckas väcka den där känslan “hej jag är bäst i världen och jag vet att jag verkligen är det” är en underbar känsla att väcka. Och även om man inte är bäst i världen så är det så alla bör känna, i alla fall någon gång, och jag vill vara en lärare som ger den möjligheten. Hur fan ska man betygsätta lycka?

Jag har skrivit poesi sen jag var femton år och titulerar mig själv som poet ibland. Och som poet kan man ju tycka att man borde ha lätt för att hantera ord, göra något vackert, uttrycka sig på exakt det sättet man vill men för mig är det inte så. Jag är typ känslomässigt handikappad. Min poesi handlar om hundbajs, analsex, blod, barn som dör, apor, universum, vänner, könshår och kanske en gnutta kärlek. Men kärleken är alltid odefinierad, jag kan aldrig gå fram till personen jag verkligen vill gå fram till och säga vad jag egentligen tänker. Tyvärr är verkligheten så att jag har svårt att säga vad jag verkligen tycker och tänker så länge det inte handlar om att skriva ner det på en bit papper, eller typ här. Att skriva är också ett sätt att uttrycka sig men tyvärr är det svårt att vara spontan med skrift. Ibland önskar jag att livet var så enkelt som det var när man var liten och man kunde skicka iväg en liten lapp där man skrev “Får jag chans på dig?” med ett par rutor där det stod “Ja”, “Nej” och “Kanske”. Livet var lättare när man var liten, tror jag, alla världsliga bekymmer och orosmoln som man bekymras av som vuxen fanns inte. Att leka med barkbåtar var höjdpunkten i mitt liv och det värsta som hände mig som liten var att jag hade en grym tendens att trampa i hundsbajs. Det är anledningen till att jag inte tycker om att gena över gräsplättar. Och tack mamma för att du alltid gjorde rent mina skor.

Då kommer frågan hur jag skall kunna undervisa och lära mina elever att visa känslor och uttrycka sig när jag själv inte kan göra det? Skall jag fortsätta ljuga och visa upp en fasad som avbildar en helt awsome poet som lätt skulle vinna SM i Poetryslam om han bara pallade ställa upp?

Tro det eller ej men jag hittade en låt på Coheed & Cambrias senaste album som jag faktiskt gillar.

Tags: , , , , ,

Imorgon tror jag att jag kommer att skriva den svåraste tentan sett till antal poäng den är värd. British Cultural Studies inriktat på konst, arkitektur och Litteratur samt en gnutta historia. Ska bli spännande att se hur det går, känner mig långt ifrån förberedd, speciellt på arkitekturdelen. Sen blir det stressa iväg till [hg] för att jobba på John Doe, köra hårt sen?

Kan för övrigt göra lite reklam för kvalet till finalen för lagplats till SM i Poetry Slam. Jag tänkte försöka ta mig vidare till finalomgången den 4/3 klockan 19:00 på Elsas Hus i Linköping. Kom och  lyssna jag har förhoppningen att det kommer bli asbra! Bonusen är ju så klart att du får se mig säga lite intelligent ointelligenta ord som förhoppningsvis berör på rätt ställe.

Tags: , , ,

Ibland är jag fan bäst på ett dåligt sätt. Haft en ledig torsdag och tänkte att nu jävlar är jag supereffektiv. Men nej. Vaknar 2h efter planerad uppgång, tvättar, städar lite, inser att jag inte kommer plugga, bra där, det enda jag behövde göra riktigt mycket har jag försummat ganska ordentligt. Har fortfarande en del kvar att läsa men i alla fall kommit en liten bit på vägen. Peck! Jag har i och för sig rättat massa elevtexter, det är ett plus.

För att berätta hur det går på den skönlitterära fronten kan jag berätta att det går riktigt bra, har kommit igång och börjat skriva en del, på riktigt den här gången. Det enda problem jag möter är att det jag skriver blir nästan lite för likt Hitchhiker’s Guide to the Galaxy, som i och för sig är jävligt bra men jag vill ju skriva något eget.

Annars så är skidresa till de Franska Alperna och studieresa till England bokat. Det kommer bli awsome! Ikväll är det fest. What up!

Tags: , , ,

There once was a boy who always looked to the sky, stared at the stars, the sun and the moon with a smile upon his face. The colours presented to him by the golden rays of the sun, the bright glow of billions of stars shining peacefully in the sky made him hope that one day he would venture to the stars. He was always the first to se the sunrise in the morning and the last one to see it settle in the night. He believed that the universe would always be within his grasp, that the rays of the sun would take him with them to the stars and let him explore infinity.

One cold and cloudy evening in late November everything changed. The sky came crashing down on his dreams, his imagination and reality. Everything would forever be different and the vivid colours would change and eventually fade into something fantastic.

Tags: ,

I wrote a little short story to make the time pass a little bit faster during my seminar in Didactics. I do not know if it is a good story but it is a step in the right way when it comes to writing fiction and developing as a writer. I have not proofread anything or tried to make any changes to the composition of the story, this is the original draft; so please feel free to give me lots and lots of feedback.

One day when I was a little boy the rain poured down outside and my family had just been attending a funeral. At the funeral I had seen people crying over the death of a good friend. I knew that when someone was crying they needed a hug or some sort of comfort. And I saw this at the funeral, people with tear-filled eyes hugging each other to make the tears stop falling, and eventually they did.

The car had just parked in the driveway, the rain was smattering down on the windshields and my family got out of the car. I believed that the world was crying so I laid down on the muddy driveway with my arms stretched out, hugging the world to make the rain stop falling. What I realized that day was that a parent does not always appreciate a child’s caring thoughts, especially when it involves having to pay the dry cleaner for washing a dirty suit. What I carried with me is that in order to heal the world I need longer arms, I had to grow up.

Twenty years later I remembered my promise as a little boy. It was late in the evening and it had been raining all day. I stood up from the couch and began walking for the door. My girlfriend asked me where I was going and I answered that I was going to make the rain stop falling. When I came outside I laid down in the wet grass, stretched my arms out and hugged the world. All that happened was that I became wet and dirty. Realizing that longer arms do not help me healing the world, it would take so much more.

When I came inside my girlfriend looked at me with angry eyes wondering what had gotten into me, was I stupid or just trying to be cute? What I realized that day is that even if you try to be the best you can be someone will always be there to make you realize that it is not enough.

After an unnecessary fight with my girlfriend she said she would be leaving me if I did not stop acting childish. I knew that I could not so I started spinning counter clockwise. She asked me what I was doing, I answered that I tried to make this very last moment with her longer because I knew she would leave me. She laughed.

The next day she was gone. All because I had seen someone crying in church in the early years of my life.

Tags: