Skönlitteratur

You are currently browsing the archive for the Skönlitteratur category.

Mitt problem är egentligen ganska enkelt, men jag gillar att göra det svårt för mig. Jag tror att alla drömmer om att hitta den rätta, att känna sig uppskattad, att visa någon eller alla att man uppskattar dem – både vänner och personer som är mer än så. Det är egentligen väldigt enkelt att visa att man uppskattar någon men jag tycker att det är skitsvårt. Nu kommer den sköna klyschan om att alla människor är olika och att alla behöver känna att de är uppskattade men på olika sätt, det är det jag tycker är så otroligt svårt. Jag har fan stora problem med att visa vad jag egentligen tycker, jag håller ofta käften när jag vill säga något oavsett situation. Något jag vill lära mig är att säga till familj och vänner är att “jag tycker fan om er“, och att de inte bara skakar av sig en vänlig kommentar med ett dumihuvudetsvar som får mig att känna mig blottad. Och jag vill kunna säga hej till världen utan att känna mig pinsam. Skrika jag fan älskar er! tills lungorna sprängs.

Jag vill inte säga att jag letar efter kärleken, det gör jag inte, lurar jag mig själv att tänka. Vad jag letar efter är en person som kan vara min bästaste vän för livet. Jag har tröttnat på att sitta och vänta samtidigt som jag saknar modet för att kasta mig huvudstupa mot asfalten och bara hoppas. Jag vågade det förut men vad fan hände? Kärlek, hur fan gör man? av Bob Hansson gav mig inga svar på den frågan. Jag läste också lite i Bobs bok Halleluja liksom men fick aldrig ett Halleluja moment. Öppnade en bok av Neil Gaiman och hittade Neverwhere vilket inte var något mer än en riktigt bra bok. Testade att göra en Världsomsegling under havet och insåg att jag kanske måste följa Liftarens guide till galaxen och bege mig ut i universum för att skåda Världarnas krig. Men då jag fann mig snarare i situationen av den Tillfällige turisten insåg jag att det inte fanns En levande själ och att i Det förlorade paradiset fanns endast Hundra år av ensamhet. Och jag vill fan kunna säga till en främling att jag tycker att du verkar bra lika lätt som jag vill kunna visa mina vänner all min uppskattning.

Tags: , ,

Har bestämt mig för att uppdatera när jag känner att jag har något vettigt att skriva, förvänta er inget frekvent uppdaterande, blir nog typ en gång i veckan.

Just nu går mina dagar ut på att inte plugga när jag fortfarande har lite saker kvar att göra, det är lite dumt. Längtar inte efter praktiken i jul men borde verkligen börja planera lite inför den. Istället så läser jag böcker, just nu bollar jag tre saker i luften American Gods av Neil Gaiman,  Animal Farm av George Orwell samt The Picture of Dorian Gray av Oscar Wilde. De två första böckerna är läsvärda och spännande medan den sista boken har jag inte riktigt bildat mig en uppfattning om ännu. Ska försöka recensera dem när jag väl är klar. Har läst en ganska stor ensemble med böcker den här terminen men alla har redan blivit analyserade så noggrant att jag inte finner någon lust att recensera dem mer.

Annars spenderar jag min tid med att spela Baldur’s Gate 2, lyssna på musik av olika slag och skriva. Har äntligen fått in i hjärnan att för att producera en roman måste man faktiskt skriva och inte bara gå och tänka att man vill bli en författare. Tog bara fem-sex år att inse det.

Tags: , , ,

Igår kväll blev jag färdig med samlingsvolymen Liftarens Guide till Galaxen. Överlag så tycker jag att den var väldigt bra, speciellt de två första delarna i en serie av fem. Jag gillar tanken att allt kan hända i universum, att det finns en restaurang vid slutet av universum, att det finns fiskar som kan översätta alla språk, att det finns folk som skriver recensioner om allt och att allt är i stort sett menlöst. Men allt är inte guld och gröna skogar, det finns tillfällen då boken är sinnessjukt långsam, då man önskar att man inte hade börjat läsa den, men sen blir man så otroligt glad igen när man stöter på de där delarna som gör att man återkopplar till mycket som hänt tidigare och då blir man genast glad igen. Om ni inte vill att jag ska avslöja slutet så kan ni sluta läsa här. Jag är nämligen lite besviken på slutet, jag ville att illusionen skulle fortsätta att möjligheten att världen fungerade som i boken skulle fortsätta vara inom räckhåll och att det fanns någon som faktiskt åkte runt i rymden och levde sitt liv på främmande planeter. Varför var de tvungna att utplåna jorden i slutet? I början fanns det en vits med det hela, men i slutet, nej, var det för att knyta ihop säcken, för att sätta punkt, för att Douglas Adams tröttnade? Nej, jag ser ingen poäng med slutet och det gör mig lite bitter.

Boken får i alla fall 4/5. Jag är nöjd med läsningen men undrar lite om jag egentligen borde ha läst den på engelska.

Tags: , ,